Tack snälla ni som svarade på om jag är kort eller tjock. Vilken egotripp det blev. Ni är alldeles för snälla.
Jag har inte precis varit generös med fotografier av mig själv så det var ju egentligen idiotiskt att fråga om kroppsformen.... Jag är inte speciellt lång. Och jag vill alltid vara lite, lite smalare. Och lite, lite yngre. Mitt hår är just nu alldeles för långt. Men egentligen är det kort. Och lockigt. Och mörkt. Med lite hjälp av frisören.
Jag är skärpt (och blygsam). Men ibland är jag totalt förvirrad. Jag är livrädd att glömma något viktigt. Mitt arbetsliv är fullt av tidsfrister och det kan bli besvärligt att vara alltför förvirrad. Kalendern är full av påminnelser - för de närmaste tio åren.
Ingen verkade tro att jag är bohem. Jag har alltför många kavajer och allt för mycket städmani för det. Ibland funderar jag på vad människorna jag möter ser. Nej, knappast en bohem. Snarare en liten tant. Med platta skor och en enorm handväska full av papper jag ska läsa så snart jag får en stund över. Innerst inne drömmer jag om att vara bohem. På fritiden tar jag på mig Ilse-stövlar och vida tunikor och låtsas att jag är en rebell. En stund. Tills jag kommer på att jag ska plocka undan och stryka lite.
Snäll tror ni att jag är. Särskilt tack för det. Ja, jag tror faktiskt att jag är snäll. Framförallt i betydelsen hjälpsam. Inte alltid i betydelsen vänlig kanske. Beroende på vem man frågar. Arg och irriterad blir jag när jag anser att jag har anledning till det. Vilket inträffar emellanåt.
Klok skrev ni också.... Jag vill gärna vara klok. Jag gör mitt bästa. Förnuftig, påläst, noggrann, logisk. Är man klok då? Jag kanske inte alltid är så eftertänksam utan blir lite för ivrig. Minskar det klokheten?
Kärleken till mina döttrar har ni sett. Vilket gläder mig. Utan dem vore jag ingenting. Jag vet att jag successivt måste töja bandet mellan dem och mig. Jag kämpar med det.... Någon annan kärleksrelation har jag inte. Men det klart. Finns det någon trevlig man som skulle vilja åka till Los Angeles med mig så är jag öppen för förslag. Jag har aldrig varit i Los Angeles.
Jag känner mig som en stadsmänniska och tror inte jag kommer att lämna Stockholm permanent. På det mer bildliga planet känner jag mig som om jag - äntligen - är på väg uppåt och framåt.
Skrivandet. Jag tycker verkligen om att skriva. Jag tycker om orden. Men ibland har de bråkat med mig och inte velat som jag vill. Jag tror att det snart är över. Som sagt - framåt och uppåt.
Och mamma har ju rätt hon också. Det är svårt att lära känna sig själv. Och att veta vad man verkligen vill.
Jag har inte precis varit generös med fotografier av mig själv så det var ju egentligen idiotiskt att fråga om kroppsformen.... Jag är inte speciellt lång. Och jag vill alltid vara lite, lite smalare. Och lite, lite yngre. Mitt hår är just nu alldeles för långt. Men egentligen är det kort. Och lockigt. Och mörkt. Med lite hjälp av frisören.
Jag är skärpt (och blygsam). Men ibland är jag totalt förvirrad. Jag är livrädd att glömma något viktigt. Mitt arbetsliv är fullt av tidsfrister och det kan bli besvärligt att vara alltför förvirrad. Kalendern är full av påminnelser - för de närmaste tio åren.
Ingen verkade tro att jag är bohem. Jag har alltför många kavajer och allt för mycket städmani för det. Ibland funderar jag på vad människorna jag möter ser. Nej, knappast en bohem. Snarare en liten tant. Med platta skor och en enorm handväska full av papper jag ska läsa så snart jag får en stund över. Innerst inne drömmer jag om att vara bohem. På fritiden tar jag på mig Ilse-stövlar och vida tunikor och låtsas att jag är en rebell. En stund. Tills jag kommer på att jag ska plocka undan och stryka lite.
Snäll tror ni att jag är. Särskilt tack för det. Ja, jag tror faktiskt att jag är snäll. Framförallt i betydelsen hjälpsam. Inte alltid i betydelsen vänlig kanske. Beroende på vem man frågar. Arg och irriterad blir jag när jag anser att jag har anledning till det. Vilket inträffar emellanåt.
Klok skrev ni också.... Jag vill gärna vara klok. Jag gör mitt bästa. Förnuftig, påläst, noggrann, logisk. Är man klok då? Jag kanske inte alltid är så eftertänksam utan blir lite för ivrig. Minskar det klokheten?
Kärleken till mina döttrar har ni sett. Vilket gläder mig. Utan dem vore jag ingenting. Jag vet att jag successivt måste töja bandet mellan dem och mig. Jag kämpar med det.... Någon annan kärleksrelation har jag inte. Men det klart. Finns det någon trevlig man som skulle vilja åka till Los Angeles med mig så är jag öppen för förslag. Jag har aldrig varit i Los Angeles.
Jag känner mig som en stadsmänniska och tror inte jag kommer att lämna Stockholm permanent. På det mer bildliga planet känner jag mig som om jag - äntligen - är på väg uppåt och framåt.
Skrivandet. Jag tycker verkligen om att skriva. Jag tycker om orden. Men ibland har de bråkat med mig och inte velat som jag vill. Jag tror att det snart är över. Som sagt - framåt och uppåt.
Och mamma har ju rätt hon också. Det är svårt att lära känna sig själv. Och att veta vad man verkligen vill.
1 kommentar:
Så mycket fint du fick höra om dig själv, härligt!!
Jag ska se om jag har någon ledig singelman som är på väg till LA, iså fall meddelar jag dig haha<3
ha det så bra
kram
Skicka en kommentar