Jag var precis hemkommen från Vemdalen. Kände mig spänstig. Som en riktig skidåkare. Snövan. Jag tänkte inte en sekund på att de flesta vintrar i Stockholmstrakten inte ger möjlighet till skidträning. Plötsligt hörde jag mig själv säga till min mamma - Jag vill också åka halvVasan nästa år. Sedan sa jag det till mina barn. Och till min bror. Som var vänlig nog att säga att det skulle bli kul med sällskap. Och nu. Nu har jag skrivit det på bloggen. Så nu måste jag faktiskt åka halvVasan 2010. Jag är redan nervös.
Lillasyster och jag var på Friskis och Svettis idag. För ska man åka halvVasan måste man ju vara vältränad.... Jag kom till en insikt under passet. Det finns en muskel i min kropp som saknas. Jag kan vara någon form av medicinsk sensation. Hur mycket jag än tränar lyckas jag nämligen aldrig göra sit-ups. Axlarna kommer upp men sedan är det stopp. Det går inte längre. Det måste vara någon muskel som saknas. Det kan inte finnas någon annan förklaring. Jag undrar om det är helt tomt där den skulle ha suttit eller om det finns något annat (vill inte tänka på vad) där istället.
3 kommentarer:
Sitter här på morgonen o skrattar högt. Känner igen det här, den muskeln saknar jag också!! Har inte något egentligt minne om att det ens någonsin har existerat. För inte kan jag väl ha förträngt det hela??!!
Nej jag tror med bestämdhet att somliga föds utan just denna muskel. Men förresten jag har heller aldrig förstått vad sit-ups skulle vara bra för??!! Vad är det med sit-ups som inte någon annan kroppsrörelse kan göra...
Men du halvVasan??!! Är du säker på att du inte fått någon släng av feber el så?? ;)
Kram
Haha! Jag lider nog av samma defekt! Så spännande att du ska köra Vasaloppet, ja, halva då. Du får klä ut dig så vi vet vem vi ska hålla utkik efter när vi sitter och latar oss i soffan.
kramar från Poppins
Så roligt att du har börjat träna redan. Du är ute i god tid. Bäst att jag börjar också så jag inte kommer efter. Fast jag vet ju inte om jag verkligen ska åka...
Skicka en kommentar