Det här är vår röda klängros, Flammentanz. Jag tycker om överflödet av blommor som alla kommer samtidigt. Sådant imponerar på mig. Sedan blir det mest bara skräp kvar.
Den vita rosen heter Schneewitchen. Jag tycker den har så vackra knoppar.... I alla fall i verkligheten.
Allotria är egentligen lite för orange för min smak - och så doftar den inte heller. Det måste ha varit utförsäljning på plantskolan den dagen den kom hem till oss. Den får gömma sig bakom lavendeln som doftar så underbart så det räcker för två.
Allotria är egentligen lite för orange för min smak - och så doftar den inte heller. Det måste ha varit utförsäljning på plantskolan den dagen den kom hem till oss. Den får gömma sig bakom lavendeln som doftar så underbart så det räcker för två.
När jag kommer hem ligger troligen pionerna slagna till marken. Tur då att jag har en bild... Men oj då, var kom allt ogräset ifrån?
Jag har sett att många visar bilder på pioner inomhus i vas. I våra pioner bor det alltid myror så de (pioner och myror) får stanna ute i trädgården.
Här är en annan doftfavorit, smultronschersmin (jag googlade och kom fram till att detta var en bra stavning). Också en kortvarig lycka - det har redan börjat snöa under buskarna. Men den är ljuvlig när den blommar. I bakgrunden syns en installation signerad av döttrarna. Det är en pappkartong som placerats under buskarna med uttryckliga order om att den inte får flyttas. Christo skulle vara avundsjuk om han visste.